Det här med att ha hemlängtan är tusen gånger svårare än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Jag tänkte att jag inte skulle längta hem direkt, att de skulle vara som att vara i Kiruna i två veckor. För då längtade jag ju inte riktigt hem och därför tänkte jag att det skulle bli ungefär på samma sätt nu. Dock tror jag att jag glömde att två veckor inte är riktigt samma sak som ett år.
Egentligen så har jag haft hemlängtan enda sedan jag kom till USA och Au pair skolan, men det har ju självklart gått i vågor. Jag tror det var så att när jag kom till USA, det var då jag insåg att jag skulle vara borta ett helt år och hur långt ett år faktiskt är. Även att tiden går fort och jag faktiskt har varit här i över fem månader så är det jobbigt.
Det var jobbigt i början för då var allt så nytt, jag var inte van vid att bo i ett nytt hus med en helt ny och främande familj. Jag var inte van vid maten, värmen, vardagssyslor och allt man kan komma på. Jag var inte vad vid barnen och dom var inte vana vid mig heller vilket ställde till problem ibland. Jag var ofta osäker på om jag gjorde rätt vilket resulterade i att jag ofta gjorde fel. Min osäkerhet gjorde mig väldigt känslig och med det kom också hemlängtan. Mina tre första månader kändes som en evighet och jag tyckte tiden gick jätte långsamt. Det var dock inte så farligt men jag var väldigt osäker.
Under min fjärde månad då jag började tycka att tiden gick väldigt fort så började allt kännas enklare och ALLTING flöt på så himla mycket bättre. Jag lärde mig hur rutinerna går, till och jag hade fått jätte bra kompisar. Mitt Amerikanska liv flöt på och jag hade en vardag här också.
Det som tyvärr hände var att farmor gick bort och jag blev förståss väldigt ledsen och funderade på att åka hem till begravningen. Det blev dock inte så av olika skäl. Min hemlängtan var under den perioden ganska stor men egentligen visste jag inte vad jag kände.
Efter det kom Julen och då är vi redan inne på femte månaden, det ni! Julen var hemsk den värsta perioden tyvärr, har inte haft så mycket hemlängtan som då. Det är ganska känt att Au pairer får mycket hemlängtan under julen och att det är en av de svåraste tiderna på året. Men inte kunde jag tro att det skulle bli så svårt som det faktiskt var! Självklart saknade jag min familj mycket och de traditoner vi har, men att bara vara borta från hemma under julen kändes fruktansvärt jobbigt. Vid ett tillfälle frågade en av min värdmammas systrar om jag hade någon hemlängtan, och det var nästan så att tårarna kom och jag fick fram ett tyst "yes".
Det jag nu vill ha sakt med detta är att det är underbart att vara Au pair och man har många fantastiska stunder med värdfamiljen och vänner. Man reser mycket och hittar på roliga saker och ett Au pair liv är ganska bra, trotts att man klagar ibland. Dock skall man inte glömma bort att det är svårt i vissa tider och jag lovar att man kommer ha hemlängtan vare sig man tror det eller ej. Jag stålAnna trodde ju inte jag skulle drabbas så hårt men där hade jag fel. Varje dag tänker jag på den dagen då jag står på Landvetter och ser min familj igen :)
Xoxo Anna
