Att sakna något som har varit ens liv.

Jag har åkt konståkning i 16 år det är något jag alltid har hållt på med och som har tagit upp en stor del av mitt liv. Sedan jag kom till USA har jag åkt en gång i veckan på University of Delawere. Jag lär mig att saxa och hoppa treahopp men det är okej det är kul ändå. Jag gör oftast inte det dom andra i gruppen gör ändå, så jag lär mig väll inte så mycket nytt. Det som är konstigt är att jag fortfarande kan göra alla dubbel hopp utan problem, när jag är ute på isen är allt som det alltid har varit.
Jag har inte saknat att träna som jag gjorde hemma, inte alls faktiskt. jag har kommit på att man kan göra annat än att vara i ishallen 5 gånger i veckan. Nu har jag dock börjat sakna att träna, tävla, vara tränare för de små och allt som har med konståkning att göra. Jag funderar på vad jag kan göra för att inte tappa intresset, träna kan man ju göra och vara tränare men jag vet inte hur mycket det lockar. Min mamma åker ju team åkning för äldre, det skulle vara kul att göra för då behöver man ju inte ta konståkningen så seriöst. Just nu funderar jag på att kanske utbilda mig till Domare det kanske skulle passa mig, but who knows!
Det som känns tråkigt är att jag är så intresserad och faktiskt vet väldigt mycket, men vet inte vad jag skall göra med all min kunskap om konståkning? Min kära vän Sara tycker jag skall starta en konståknings blogg, men vad tycker ni andra om det?

Xoxo Anna